nu var det nära att jag blev sötsliskigt sommarpoetisk, som när man blir överfallen och nedslagen av en bris fylld av syrendoft och man orkar inte resa sig upp för i blodet har man två glas vin och man är så kär att man knappt hinner andas.
alltså, jag menar sliskigare än det där.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar